Menu
Det här är en bok jag önskar alla skulle läsa! Den innehåller så mycket underbar mänsklig klokhet, förvirring och kärlek att den fyller dig med livsglädje och längtan på samma gång.
Gilbert skriver med stor självdistans och enastående träffsäkerhet om hur hon efter en uppslitande skilsmässa och livskris ger sig ut på en årslång resa för att utforska sig själv och söka balans och mening i sitt liv. Hon fattar det drastiska beslutet att först resa till Italien för att lära sig att verkligen njuta av det goda i livet – la dolce vita, sedan vidare till Indien för att finna själslig balans genom att leva asketiskt i ett avlägset ashram och slutligen till undersköna Bali för att finna nyckeln till hur hon i sitt liv ska förena njutningen med den själsliga balansen.
Hennes beskrivningar av hur hon lär sig det vackra italienska språket med hjälp av en ännu vackrare italiensk student (som hon klokt nog inte har ett förhållande med) ätande gudomliga italienska glassar och doftande napolitanska pizzor, får mig att vilja resa till Italien i morgon. I Italien vet man verkligen hur man njuter av livet!
Men det jag älskar mest i boken är hennes mycket personliga och samtidigt humoristiska beskrivning av hur hon utforskar sitt inre och söker Gud i ett indiskt ashram. Det är hett, smutsigt och enkelt. Disciplinen är nästan omänskligt hård, men när hon beskriver hur hon upplever Guds närvaro och hur hennes själ stärks, vill jag också vara med!
När hon slutligen kommer till Bali tycker jag nog att magin från bokens sidor försvinner, men det är fortfarande mycket underhållande när hon beskriver hur hon umgås med den gamla medicinmannen och de på Bali ständigt närvarande andarna.
Boken finns översatt till svenska – Lyckan, kärleken och meningen med livet – men redan titeln avslöjar att översättaren missat mycket av det som är unikt och verkligen nyskapande i Elizabeth Gilberts bok. Läs den på engelska för maximal njutning!