Menu
En kanal, eller channel på engelska, är ett medium av i princip samma slag som spiritualismens traditionella medier. Kanalens mediala verksamhet, som kallas kanalisering eller på engelska channeling, kan dock skilja sig väsentligt från de traditionella mediernas.
Dessa koncentrerar sig ju på att kommunicera med avlidna människors andar under det att kanalerna har ett bredare register. Kanalerna förmedlar inte bara budskap och aktiviteter från avlidna människor utan också från vad som uppges vara Gud själv, Jesus, andliga mästare, gruppintelligenser, det egna högre jaget, det egna undermedvetna, andliga lärare som lever på jorden, energier av olika slag, växter, djur, stenar, varelser från främmande solsystem m m. Kanalerna har alltså dels utvidgat det spiritualistiska kontaktnätet, dels fört spiritualismen in på naturmystikens och andra områden. Detta passar bra samman med idéströmningarna inom New Agerörelsen och kanaliserandet har blivit ett viktigt inslag i denna.
Det utövar givetvis också ett mäktigt inflytande på spiritualismens vidare utveckling. Ty antalet kanaliseringsmedier är mycket stort. Det rör sig om åtskilliga tusen män och kvinnor, yngre som äldre, och de är i flitig verksamhet.
De kanaliserade budskapen framförs genom inspirerat tal, inspirerad skrivning, transtal och automatisk skrivning, och spänner över många olika områden. Det är filosofiska läror, vetenskaplig information, anvisningar åt kanalen för självutveckling, goda råd i kärleksaffärer, matrecept, utomjordiska civilisationers syn på människosläktet osv. De kanaliserade aktiviteterna utgörs ofta av helande, bildkonst och musik, men även dans och annat förekommer.
Kvaliteten på budskapen och aktiviteterna är högst varierande. En ofta återkommande uppmaning i budskapen är att älska, förlåta, hjälpa och tjäna, och de behandlar reinkarnationsläran som en självklarhet. Någon omskakande inverkan på våra världsbilder har de dock inte haft. Trots de höga källor som ibland åberopas, synes någon ny och väsentlig kunskap om det transcendenta inte ha framkommit. Sammantagna får kanaliseringsresultaten sägas vara svåröverskådliga och förvirrande.
Allmänhetens intresse har främst riktats mot vad de icke-fysiska världarnas andliga storheter säger i våra existensiella frågor. Bekanta kanaliseringsprodukter på det området är A Course in Miracles och de böcker som dikterades av intelligensen Seth. Vem eller vad Seth egentligen är, vet vi inte. De andliga lärarna på andra sidan röjer vanligen inte sin rätta identitet utan framträder under pseudonym.
Ser vi till vad som framkommit genom kanalisering av budskap från döda människors andar, möter vi bl a bekanta uppgifter om den värld där de vistas mellan jordeliven. Andarna beskriver sin värld såsom liknande den fysiska, men utan grov materia och därmed sammanhängande företeelser. De säger sig leva i relationsförhållanden och sociala grupper. Tankar är handlingar och tingen skapas respektive upplöses med tankekraft. Andarna förändrar såväl sin gestalt som sin omgivning med sitt tänkande. De meddelar sig telepatiskt med varandra och ägnar sig i stor utsträckning åt studier och andlig utveckling.
En vanlig uppfattning i kanaliseringssammanhang är att det är många icke-fysiska intelligenser som intresserar sig för varje kanal och är beredda att undervisa och hjälpa honom. Han kan därför vända sig till än den ena, än den andra intelligensen i olika angelägenheter, ty var och en av dem har sina specialiteter. Han får då ofta personlig information och vägledning som syftar till självkännedom och självförbättring. Han lär sig analysera sin egen personlighet och sina motiv, och uppmanas att korrigera sina svagheter.
Nu är det dock inte ovanligt att en kanal huvudsakligen håller sig till en intelligens och betraktar denne som sin ledare. Han känner sig då älskad och beskyddad av ledaren eller ser i denne en pålitlig vän. Förutom budskap och eventuella anvisningar för sin personliga utveckling kan han också få energi av ledaren. Kanaliserandet påverkar därför i hög grad hans dagliga liv.
Kontakterna med ledaren och andra partners kan vara dagliga eller sporadiska. En del kanaler håller sina kontakter i ensamhet, andra inför publik, och det finns de som är professionella och arbetar mot betalning. Varje relation med en icke-fysisk varelse eller vad det nu kan vara följer sitt eget mönster. Initiativet till kanalisering kan tas från båda hållen. Många kanaler har förmågan att vid sidan av den rent mediala verksamheten föra telepatiska samtal med sina partners. Detta kan ske helt odramatiskt medan de t ex arbetar eller kör bil.
En del kanaler får sin första kontakt utan att själv ta initiativet, andra tar det med hjälp av t ex ett ouija-bord. Men det kan också vara så att kanalen och en ledare redan före kanalens födelse till jordelivet kom överens om att till bådas gagn ha en kanaliseringsförbindelse med varandra. När tiden att upprätta förbindelsen är inne kan det då hända att kanalen hör ledarens röst inom sig. Han skriver ned budskapet eller omsätter det till hörbart tal som kan tas upp på band. Indikationer på att budskapet kommer från en extern varelse och inte från hans eget undermedvetna kan han få genom att jämföra språkbehandlingen i budskapet med sitt normala sätt att formulera sig.
Det bör givetvis föreligga betydande skillnader. Fler indikationer får han om budskapets innehåll avviker från hans egna synsätt och uppfattningar eller handlar om ting som är honom obekanta. Det händer att han känner att ledarens medvetande förenar sig med hans eget, och detta andra medvetande kan upplevas som samstämt med eller kontrasterande mot det egna.
Detta att medvetandena förenas med varandra är en intressant omständig-het i sammanhanget, ty kanalisering har beskrivits som ett tillstånd av inlevelse i något annat levande. Inlevelsen tycks uppkomma genom ett slags resonans mellan de inblandade medvetandena. Deras respektive vibrationsfrekvenser synkroniseras med varandra. Den som vill kanalisera – och det sägs vi alla kunna lära oss – måste dock öppna sig för inflytelserna och ibland arbeta hårt med att öva upp sin sensibilitet.
För att uppnå ett medvetandetillstånd som lämpar sig för kanalisering måste man dämpa medvetandets identifikation med den egna personligheten. Detta gör man genom fysisk och emotionell avslappning och intellektuell koncentration. Det finns då olika tekniker att ta till hjälp, och var och en får pröva sig fram till dem som passar honom eller henne. Vad den intellektuella koncentrationen beträffar kan man t ex koncentrera sig på ett visuellt objekt eller på ett ljud, ett s k mantra, som kontinuerligt repeteras. Man kommer då i ett slags meditativt tillstånd där syreintaget, koldioxidutsläppet, andningsfrekvensen och andningsdjupet minskar. Även hjärnvågsmönstret förändras. Vid upprepade sådana övningar under en längre tidsperiod kan man få telepatiska och klärvoajanta upplevelser, utanförkroppenupplevelser, kontakt med andar osv. Dessa upplevelser kan erhållas såväl under som vid sidan av övningstillfällena.
Utvecklingen till verbal kanal har av en forskare beskrivits som ett förlopp i sju faser. I fas 1 hör man röster, ser vålnader, har en utanförkroppenupplevelse etc. Man har alltså en eller annan gränsöverskridande upplevelse av något slag. I fas 2 övar man sig i avslappning och koncentration och accepterar att bli kontaktad under sitt meditativa tillstånd. I fas 3 känner man närvaron av fysiska och icke-fysiska energier inom sig. Fysiska obehag av olika slag kan uppträda medan kroppen anpassar sig till de icke-fysiska energierna.
I fas 4 upprättas en distinkt förbindelse med den icke-fysiska varelsen eller vad det nu är, och denna får en benämning. I fas 5 gör man det medvetna valet att bli en verbal kanal och anpassar sig till de betingelser som underlättar mottagandet av de verbala budskapen. I fas 6 har en förtroendefull relation etablerats mellan en själv och kanaliseringspartnern och man integreras så att säga med denne. I fas 7 har integrationen gått så långt att frågan om man inte har sammansmält med sin kanaliseringspartner till en ny personlighet uppkommer. Vid långvarig kanalisering genomgår kanalen alltid en personlighetsförändring.
Huruvida en sådan sammansmältning och personlighetsförändring kan vara positiv och önskvärd kan diskuteras utifrån flera perspektiv. Bl a är det uppenbarligen så att alla icke-fysiska varelser inte är vad vi kallar goda, välvilliga, visa etc och därför lämpliga att förenas med. Det finns också sådana som är ondskefulla, lögnaktiga och okunniga, och sådana som av andra skäl bör hållas på avstånd.
Detta vet de erfarna kanalerna och uppmanar därför nybörjarna att ställa både etiska och andra krav och bara acceptera förbindelser som uppfyller dessa. Till bilden hör också att förbindelser kan upprättas med varelser som inte är mänskliga och därför inte förstår vad det innebär för kanalen att vara inkarnerad i en människokropp.
Kanalen utvecklar efter hand sina inre sinnen för syn, hörsel, känsel, lukt och smak. Han kan under kanaliseringen kanske känna närvaron av sin partner. Han kan också känna sig varmare eller kallare än normalt osv.
Kanalisering sker bäst i ett tillstånd av djup meditation eller under trans. Transen underlättar bortkopplandet av dagvakenpersonligheten med dess sedvanliga reaktioner på, och tolkningar av, det som sker i omgivningen. Transen åstadkommer den nödvändiga öppenheten och mottagligheten. Varje kanal måste finna det för honom lämpliga transdjupet.
Vid lätt trans behåller kanalen sitt fulla medvetande under kanaliseringen. Han hör (om det är fråga om verbal kommunikation) det inkommande ordflödet och varseblir det som händer i omgivningen. Han kan se syner och känna emotionella eller andra energier strömma genom kroppen. En fördel med lätt trans är att kanalen kan avbryta kanaliseringsprocessen utan svårighet.
Vid medeldjup trans hör kanalen bara delar av budskapet och varseblir mycket lite av det som sker omkring honom. Efteråt minns han inte heller mycket av vare sig budskapet eller händelseförloppet. Han säger att han under händelseförloppet befunnit sig i ett förändrat medvetandetillstånd men inte varit medvetslös.
Vid djup trans är kanalen medvetslös och kroppen kontrolleras av en annan varelse. Den som brukar gå i djup trans samarbetar vanligen med någon som vakar över kroppen och efteråt kan berätta vad som tilldragit sig.
När en annan varelse talar genom en kanal i trans kan detta märkas på språkbehandling, röstkaraktär och kroppsrörelser och på att kunskaperna, synsätten osv markant avviker från kanalens egna.
När man börjar med kanalisering drabbas man ofta av tvivel på dess objektiva verklighet och tror att fenomenet är helt subjektivt. Och detta tvivel kan bestå. Jane Roberts, som kanaliserade Seth, dog med tvivel på ursprunget till de budskap hon förmedlade. Det är ytterst svårt att bli helt övertygad om att det material man mottager inte kommer från ens egen organism, bl a av det skälet att kanalisering inte tycks kunna ske utan att materialet så att säga filtreras genom kanalens egna mentala och språkliga mönster.
Det avgörande för ens ställningstagande till materialet bör dock inte vara dess ursprung utan dess förmåga att vara till nytta eller glädje för en själv eller andra. Har materialet inte den förmågan bör man sluta. Samma sak gäller vid kanalisering av aktiviteter, t ex helande och bildkonst.
En speciell form av kanalisering är läsning av fotografier. Med hjälp av ett foto av en person tonar man in sig till resonans med honom så att man mer eller mindre identifierar sig med honom. Har personen ifråga fysiska eller emotionella smärtor känner man sig då delaktig i dessa, och man blir också delaktig i hans själsliv m m. Sådan läsning av fotografier kan givetvis vara till nytta i olika sammanhang.
Man uppges som tidigare nämnts också kunna kanalisera sitt eget högre jag. Därvid betraktas det högre jaget som en fristående varelse med sina egna avsikter och karaktäristika och en egen utvecklingsväg att vandra. Ens nuvarade personlighet är bara en av de skapelser som det högre jaget alstrat för att skaffa sig vissa erfarenheter. Man lär kunna känna närvaron av det högre jaget även vid kanalisering av andra varelser än det själv.
Det jag nu sagt om kanalisering baseras huvudsakligen på utsagor av kanaler och speglar en positiv inställning till fenomenet. Men det finns naturligtvis också en omfattande kritik av det. Kanalerna är ju medier och alla de alternativa förklaringsmodeller som kan anläggas på de traditionella mediernas prestationer gäller också för kanalernas. Kanalerna kan alltså, utan att inse det, få sina budskap från levande människor genom telepati, supertelepati och klärvoajans och deras kanaliseringspartners kan utgöras av sekundärpersonligheter hos dem själva eller andra levande människor. Att de förmedlar budskap från Gud, Jesus, energier av olika slag, gruppintelligenser och varelser från främmande solsystem betraktas givetvis som ren fantasi. Påståenden om kommunikationer av det slaget kan inte bevisas och några goda indikationer på att de verkligen har ägt rum tycks inte föreligga. Stor skepsis riktas dessutom mot kanaliseringen av djur, växter, stenar och dylikt, men här kan man dock göra en jämförelse med de identifikationer med naturen som många aktade mystiker säger sig ha upplevt.
En del kritiker menar också att när kommunikation med icke-fysiska intelligenser verkligen ägt rum, så har det huvudsakligen varit med vad som kallas jordbundna andar, dvs andar efter avlidna människor som av olika anledningar – vanligen själviskhet och grovt materiella intressen – dröjer kvar i jordens lägre astrala regioner. Dessa andar är destruktiva och kanalerna kan skatta sig lyckliga om de slipper ifrån äventyret utan allvarliga men. Att andarna maskerar sig som människovänner, andliga lärare etc gör inte saken bättre. De är ute i sina egna syften och utnyttjar kanalerna för dessa, utan att kanalerna inser det.
Särskild kritik riktas mot vissa uppgifter om hur man kanaliserar sitt högre jag. Om det högre jaget definieras enligt Den esoteriska traditionen, låter det sig inte nås genom enbart kanaliseringsprocedurer av något slag. Det nås genom en mycket altruistisk livsföring i kombination med emotionell och intellektuell självkontroll. Och har man de kvaliteterna behöver man inga kanaliseringsprocedurer för att nå föreningen. Den kommer då helt naturligt av sig själv.
Sammanfattningsvis kan sägas att kanalisering måste anses vara en för hälsan riskabel sysselsättning och att de resultat som hittills uppnåtts inte motiverar risktagandet. Budskapen som flödar fram ur kanaliseringsmedierna är ofta naiva och enfaldiga, och de andliga storheter som ibland åberopas har inte delat med sig av sina insikter i tillvarons mysterier på ett sätt som röjer deras höga status.
Vi har begåvats med fantastiska och spektakulära utsagor av allehanda slag, men vi synes inte ha fått de logiska och trovärdiga svar på våra existentiella frågor som vi efterlyser. Jag tycker därför det är svårt att betrakta kanaliserandet som något annat än en stor besvikelse.